Hösten är här med allt sitt allvar och ansvar och jag tänker och tänker och tänker. Alla bara flyttar när jag behöver dem som mest och jag är kvar i lilla staden lagom utan de som behövs för att lappa ihop mig där jag ligger i min egen ruin... Men jag vet ju att allt är ljust framför mig, jag är fri att göra precis vad jag vill och det är inget man slösar bort. Det är bara just nu som allt är så jävla sugigt. Nu när människor försvinner och nu när jag inte vet vad jag ska göra av mig själv de närmsta månaderna. När jag kommit fram till det så blir allt så himla mycket bättre, det vet jag. Så jag fortsätter söka nya anställningar, planera resor till andra länder och leta bland au pair-familjer på andra sidan jorden. Tills jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar